Sorg

varför kan inte alla människor känna sorg? eller kan de? man hanterar ju sorg på olika vis, man blir arg, gråter skrattar svär om vart annat, eller ja, jag kan känna så i bland.
är man empatilös om man inte kan känna sorg? Eller vad är man? jag tycker i vilket fall som helst synd om människor som inte kan känna sorg, eller visa det, alla kan nog, men alla kan inte visa att man sörjer.
Det finns ju olika sorters sorg, man kan sörja någon eller något man förlorat.
Vissa känner sorg över de människor de förlorat, det brukar jag också göra.

Jag tror att man behöver vara ledsen och känna sorg i bland, men inte jämt.. men jag förstår att man gör det, känner den tomhet som det man förlorat ger, vare sig det är någon eller något man förlorat! Nu tänker jag inte på om man tappat bort en väska eller dyligt när jag skriver något, utan mera om man misst någon funktion i livet, genom sjukdom eller så.

Jag känner många som mist nära och kära, jag känner med de i sin sorg och i vissa fall bär jag en del av den sogen själv, då det kan vara en gammal vän eller annan närastående som de och jag mist,
i och med mitt arbete så känner jag även med de människor som jag jobbat med, fast på ett annat sätt, men det är nog mest deras sorg och jag kan nog mest känna orättvisa inför deras liv, eller vad man ska kalla det.

Jag sörjer många som lämnat jordelivet, när det är årsdagar och dyligt gör det lite extra ont, för man känner med deras familjer och vänner ockå och inte bara med sina egna känslor...

Ni som läser min blogg är ju inte speciellt många, men ni tycker nog att det här inlägget var ganska svart, men det kan jag inte hålla med om, jag skriver detta för att det var något jag kom att tänka på och kände att jag ville lyfta fram.

Sänder en extra tanke till alla gamla vänner, bekanta och närstående som jag mist!

Ha en bra kväll..

kram//Ejmy